Radonmätning & utredning

Radon är ett radioaktivt grundämne, en ädelgas som finns naturligt i vår omgivning – i mark och byggnader. Radongasen i sig är inte farlig – det bedöms till exempel inte vara hälsovådligt att dricka vatten som innehåller radon. Det är när radonet sönderfaller i form av joniserande strålning, så kallade radondöttrar, som radonet kan vara en hälsorisk. Det händer framför allt när radonet blandas med luft. Av den anledningen bör de som har egen brunn vara vaksam, så att avdunstningen eller luftstrålningen från vattnet inte letar sig in i huset.

Var radonet finns skiljer sig åt i landet, beroende på hur markförhållandena ser ut. Olika slags berggrunder och jordmåner har olika uranhalter, vilket påverkar i vilken grad som radonstrålningen sprids vidare. Vanligtvis när radongasen och dess radondöttrar blandas upp med utomhusluften och sprids vidare i det fria, så tunnas den ut och skadligheten avtar.

Om ett hus står direkt på ett utsatt område finns risken att komprimerad radongas (via markluften) tränger in i källare eller genom otätheter i grunden. I andra fall kan radon utsöndras från vissa byggmaterial – exempelvis blåbetong, som baseras på uranhaltig alunskiffer. Idag är blåbetongen inte tillåten att bygga med, men var relativt vanligt fram till 1976, då det förbjöds.

Det är särskilt viktigt att förvissa sig om radonhalten:

Det kan också vara bra att göra en radonmätning vid husaffär. Eftersom radon är något som vanligen inte kategoriseras som ett så kallat dolt fel blir frågan något som ingår i köparens undersökningsplikt. I särskilda fall kan det dock hända att säljaren blir ansvarig för eventuell förekomst av radon.

Mäta radonhalten rekommenderas även vid ny- om- eller tillbyggnad av småhus, för att på ett tidigt stadie försäkra sig om att projektet klarar gränsvärdena.

Oavsett varifrån radonet kommer så ställs det krav på att våra inomhusmiljöer ventileras på rätt sätt, med jämn och korrekt genomströmning.

När man bygger nya ventilationssystem bör man säkerställa så att kanaler inte passerar igenom material som kan ha höga radonhalter. En radonmätning rekommenderas också om du har installerat ett nytt uppvärmningssystem.

Utifrån Strålskyddsinstitutets riktlinjer ska värdet inte överskrida 200 Bq/m3 luft. Man bör dock tänka på att radonnivåerna kan ändras över tid, och även variera över dygnets timmar. Detta beror bland annat på hur huset används – när dörrar och fönster öppnas, och hur ventilationssystemet fungerar.

Radonhalterna stiger i hus som är täta. Därför blir det inget rättvisande mätresultat under sommartid – då fönster och dörrar oftare är öppna. Det är också långtidsexponeringen av radon som är den viktiga aspekten. Därför är gränsvärdena satta utifrån ett årsgenomsnitt.

Radonmätning kan göras genom spårfilmsdosor, eller så kallade radonpuckar, som placeras ut på olika våningsplan i huset. Det rekommenderas att mätning görs under minst två månader och att det sker mellan 1 oktober till 30 april.

Ju längre mätperiod, desto noggrannare resultat. Efter genomförd mätning skickas dosorna till laboratorium för analys. Hela den här processen är i sig inte kostsam, normalt sett rör det sig om några hundralappar för att mäta och få ett svar.

Om halterna överstiger gränsvärdet på 200 Bq/m3 behöver du gå vidare och boka en radonbesiktning. Under besiktningen mäts byggnadsmaterial och ventilationssystem med hjälp av en radonsniffer. Ett instrument som är noga kalibrerat för att ge exakta svar. Mätning med radonsniffer kan också vara en initial väg för den som vill ha ett snabbt svar, huruvida en långtidsmätning och en vidare kartläggning behöver göras.

Om radonet kommer från husets byggnadsmaterial är den vanligaste åtgärden att förändra ventilationssystemet, så att kanalerna inte kommer i kontakt med radonmaterialet. Men beroende på varifrån radonet kommer så finns det olika metoder. Ibland kan en kombination av åtgärder behövas för att få bästa möjliga resultat.

Om radonet kommer från marken kan man stänga ute det genom att täta sprickor och öppningar i husgrunden. Man kan också installera en radonsug från husets bottenplatta eller från källaren. Genom radonsugens fläktar sänks lufttrycket i marken och då förhindras den radonhaltiga luften att ta sig in i byggnaden.

Ytterligare en metod är att installera en radonbrunn. Denna används när huset är byggt på grus eller grovsand, till exempel om huset är byggt på en ås. Radonbrunnen grävs då ner i ett specialrör utanför huset. Brunnen har ett fläktsystem med utmynningskanaler som leder bort radongaserna från byggnadens omgivande mark.sig om att projektet klarar gränsvärdena.

I de flesta fall finns inga direkta lagkrav på att mäta radon. Dock finns tydliga riktlinjer för alla typer av fastigheter där människor bor eller tillbringar en stor del av sin tid.

I flerbostadshus, och i synnerhet på arbetsplatser, ställs större krav. Sedan den nya Strålskyddslagen infördes 2018 finns ett uttalat ansvar för arbetsgivare att ha vetskap om radonnivåerna i lokalen – och att vidta åtgärder för sanering om gränsvärdena överstigs.